bibbismatbord.blogg.se -

Idag är en märklig dag i mitt 50 åriga liv. Inte bara att jag kommit till 50 år

tidigare i år utan att det är hela 9 år sedan som mitt liv förändrades för alltid.

Vet att jag inte skrivit så mycket om mitt vägskäl i livet tidigare på bloggen.

Men ikväll känner jag att jag är mogen för det. Att berätta.

Något som har mognat fram, inte stressats fram.

Så jag säger välkommen att dela en del av mitt liv :)

Jag hade aldrig haft problem med vad man kallar övervikt genom åren.

Men efter att ha fött mitt 1:a barn -93, som jag sedan förlorade bara 3 dagar gammal,

började saker hända i min kropp.

Efter ytterligare 2 barn så vägde jag inte alls som tidigare. Och läkare höjde på

ögonbrynen precis som jag själv gjorde, men ingen förstod varför jag bara

gick upp mer och mer. Att äta för lite är inte heller bra, hoppa över måltider osv.

Vilket jag ofta gjorde på den tiden.

Till slut fick det vara nog helt enkelt. Var på ett läkarbesök och bad om hjälp

att få stopp på eländet med att bara öka mer och mer.

Sagt och gjort. Efter många men så hamnade jag i Uppsala hos en läkare

som i mina ögon gav mig livet tillbaka genom att bevilja en gastric bypass operation.

Letade febrilt på nätet efter något om operationer, då jag genom en

tidningsartikel läste om en tjej som hade gjort denna op.

Hon gav mig den magiska sidan på nätet. Jag fann många som jag kunde diskutera med

och som förstod vad jag undrade över, jag fick råd men även ett stort stöd

att verkligen ta sista steget, att våga göra förändringen i mitt då 41 åriga liv.

Som mest vägde jag 134 kg, hade sömnapné, satt upp och sov, orkade ingenting.

Idag väger jag 79 kg och mår väldigt bra. Har tappat 55 kg sammanlagt.
Visst har jag haft upp och nerförsbackar genom dessa 9 år som opererad.

Men jag har varit förskonad från några komplikationer.

Jag har kunnat leva och äta i stort sett allt. Men man ska inte alls tro

operationen löser allt för så är det inte. Operationen är verktyget man får.

Sen gäller ett jobb att göra, inte bara under en kort tid utan man får leva så

resten av livet, men i mitt fall så var det värt, jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Med det stöd jag fick av likasinnade men även av min familj, fina vänner.

Bilden ovan 2013

Bilden under 2003

Kram från Bibbi som önskar dig en fortsatt bra måndagskväll :)

2013-11-11 @ 20:01:02 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Emma

Så himla bra skrivet!! Så stolt över dig mamma <3
du är så himla bra och jag älskar dig så mycket <3!
Puss

Svar: Tack fina dotter , jag älskar dig också <3Och jag är stolt även över dig <3

None None

2013-11-11 @ 22:45:12

Postat av: Gunnar

Det var en intressant berättelse, svårt att tro det är samma person på bilderna. Massor av kramar.

Svar: Tack :) Jo det är ju liksom samma person ;)Hoppas ni mår bra hela familjen i höstkylan.
Hur lever livet annars med er? Någon snö än? Kram

None None

2013-11-12 @ 18:13:51

Trackback